Japp det är så jag kommer att se ut i sommar :) En vän ringde upp mig för att höra om jag va lite shopping sugen....det behöver man inte fråga två gånger. Jag hade bara en bokad tid för att fixa naglarna men där efter va jag fri att åka. Naglarna blev jag sjukt missnöjd med, men dom är nu återigen fixade och denna gång är jag nöjd. Hur som helst mitt depp över naglarna gick över fort när jag träffade min vän. Timmarna bara flög iväg och vi fick båda med oss några kassar hem. Jag gjorde två inköp som är långt ifrån min stil, men eftersom både min vän och personalen i kassan tyckte att dom topparna va sååååå snygga så föll jag för grupp trycket och köpte dom. Vågar jag inte gå ut med topparna så är jag iaf snygg när jag städar haha. En sak har legat och gnagt hos mig sen jag träffade min vän och jag kan nog inte koppla av tills jag fått prata med henne igen. Eftersom jag känt alla mina vänner i så många år så har jag lärt mig att läsa av dom, för det mesta iaf :) Jaha sen jag skrev sist så har mycket hänt, jag gav mig på att baka igen haha jag blev tvungen att låna vaniljsocker eftersom jag märkte mitt i baket att mitt va slut. Vad det va i hennes vaniljsocker vet nog bara hon ;) bullarna blev som tefat. Men goda va dom så jag tackar så mycket för lånet :) Så fort jag lär mig hur man gör med den här bloggen så ska jag lägga upp bilder. Ja ja barnen blev iaf nöjda och det är ju lite huvudsaken. Eftersom barnen är som små hulliganer just nu och pappan i huset måste sova eftersom han jobbade natt så får jag väl runda av här. Jag har en del att skriva av mig om så jag dyker upp senare :)

För någon vecka sedan kom ett brev hem från försäkringskassan. Eftersom jag sänkt föräldra dagarna från fem dagar till tre och min minsta är över ett år så behövde dom komma i kontakt med mig ang sjukpennings nivån. Jag har dragit mig länge för att ringa eftersom jag vet hur försäkringskasan kan vara. Men eftersom det är måndag och det mesta ska ju startas på måndagar så tog jag telen och knappade in rätt val. Hör en röst som säger. - just nu är det många som ringer och vi gör allt för att försöka besvara ditt samtal så fort vi kan. Du har nu plats 275 i kön och vi är just nu 110 handläggare. Beräknad tid är 12 min. Hmm klockan är 8:50 och nerräkningen har börjat. Allt känns igen sen tidigare men något som jag har börjat störa mig på är att helt plötsligt så minskar antalet handläggare! Varför??!! Man sitter där och hör vi är just nu 110 handläggare som tar imot samta, nästa gång du hör rösten så säger dom att vi är just nu 87 handläggare! JAHA behövde 23 st helt plötsligt gå på toaletten eller är det dax för fika? Nästa omgång har det försvunnit ytterligare några handläggare......för att sen börja öka på igen. Min undran är nu varför måste dom säga hur många handläggare det faktiskt finns, det ökar ju bara irritationen hos oss som behöver ringa dit. Eller det kanske bara e jag som tänkt på det ;-) NU hör jag att jag har plats 7 i kön och jag börjar räta på mig i stolen, harklar mig lite och tar tag i pennan, lägger mobilen närmare ansiktet så personen på andra sidan verkligen ska kunna höra mig bättre. Tysstnaden fortsätter och fortsätter och fortsätter och jag börjar nu tycka att jag borde höra att du har plats 3 eller 2 eller kanske uppkopplingssignalen. Men nä det är heeeeelt tyssssssst! Slänger ett öga på mobilen och den är helt svart! Sådär ja! Jag och mina tjocka kinder har lagt på luren! Varsågod ni som va bakom mig ni hoppade genast fram en bit........Ringer upp igen för att få höra att jag denna gång har plats 337 i kön.....men va #%&* under dom här 17 minuterna så har tydligen ca 62 personer i detta långa land oxå bestämt sig för att just ringa till föräldra gruppen. Jaja vi börjar om med irritationen om handläggarnas närvaro som hela tiden ändras.......som tur är så när jag väl kom fram så va handläggaren underbar och go så där fick dom ett litet plus :-) Nu ska jag ta tag i nästa punkt på min " att göra lista" hoppas det flyter på smidigare :-) <3<3<3

Sista dagen på en långledighet, känns lite trisst men samtidigt så bra. Dagarna har inte varit lika fasta som dom är i vanliga fall. I fredags var vi iväg och handla och Jessica fick se en tomat planta. Jösses att försöka få iväg henne utan den där plantan va helt omöjligt. Några kronor fattigare men med en överlycklig dotter så åkte vi hem. Resan hem som inte är så himmla lång stäldes frågor om hur mycket vatten den ska ha, ska jag vattna den nu, när hon får äta tomaterna, och när hon får plantera den. Ibland blir jag själv väldigt chockad över hur smarta barn igentligen är. Under kvällen satt vi och pratade om olika slags frukter och grönsaker som är i lite miniatyr och man faktiskt kan ha på en balkong. Dom har ett litet växthus på ica maxi för 99:- som vi tänkte köpa och låta barnen få odla lite i, det blir inte mycket utan bara lite mest för skoj. Vi bestämde oss för jordgubbar till dom små barnen, gräslök till oss vuxna och smultron till dom stora barnen. Sen får vi titta lite om vi får plats med något mer och om det blir något men om inte annat så har vi iaf provat :-) När jag ändå är inne på balkongen så har jag bestämt att vi måste säkra den mer, om det blir snyggt får vi se men den är iaf säker. Nyfikna som barn är så står dom på möblerna och tittar ut och desto äldre dom blir desto högre upp kommer dom och rätt vad det är så tippar dom över. Nä fy, då får gärna balkongen se för jävlig ut bara dom är säkra. Så bla det kommer denna vecka att gå till. Vad mer denna vecka kommer att gå till är att eftersom detta är en "barn månad" som innebär att allt som har med barnen att göra som blöjor, välling, nappar, sugdelar till flaskor, våtservetter mm mm handlas in för ca tre månader framåt. När allt är inhandlat så har vi fyllt en hel garderob med barnsaker :-) nähä nu ska jag göra som dom flesta andra och ge mig ut i det härliga vädret, får se om jag smiter in lite senare :-) hoppas alla har en härlig söndag <3<3<3

Min äldsta son Marcus klass skulle tillsammans med paralell klassen stå för allt fika och lotto vinster på öppet hus i skolan. Lapparna som vi föräldrar skulle fylla i kom hem någon vecka innan. Vid just det tillfället kännde jag mig väldig pigg och alert så jag kryssade glatt i att både baka och ge ett bidrag till vinst bordet. veckan rullade på med allt annat och vips så var det dagen innan öppet hus. Fram med skålar, vispar, plåtar och bak plåtspapper nu ska här bakas! Vi bestämde oss för att baka amerikanska choklad kakor något som jag smakat några veckor tidigare hos dom äldsta barnens pappa. Tankarna tog mig direkt tillbaka till den amerikanska skolmats salen. Jag och min syster åt en liknande kaka till varje lunch så jag blev direkt kär! Fram med alla ingredienser och såååååå va baket igång.........här någonstans tar min "Leila baka" idyll slut. Någon drar ner mjölpåsen, smöret bräns, jag räknar fel och gör sattsen gånger FEM, någon blir ner puttad från en stol medans den andra får tag på en slev och glatt hämnas med en riktig tio poängare. Efter en del gap, skrik, tårar och lite plåster så är det dax för utbak. Rull, rull, klapp, klapp och sen ner på plåten. Allt går smidigt till "någon" i björnligan märker att degen e riktigt gooooooood. Sådär ja nu är det jag mot tre små gamar. Efter ca 30 min och halva degen förlorad så är kakorna på rullning in i ugnen. Alla tre har nu fått ordentliga socker kickar och tänker minsan inte gå och lägga sig, men äntligen vid 22 ligger dom och jag kan packa ner kakorna i påsar som Marcus kan lämna in. NU e det dax för öppet hus och spänningen stiger för dom små att få se kakorna som vi bakat ligga till försäljning. Peter och dom små går in för att köpa fika och efter en stund kommer Jessica ut med en riktigt sur min. - våra kakor finns inte där inne....... - va, svarar jag förvånat, - NÄ dom FINNS inte. Kort efter kommer Peter ut och bekräftar det som Jessica sagt. Det blir tyst en stund, sen ropar jag på Marcus. - du, lämnade du in kakorna till fröken? - Japp säger han och sen blir tyst en stund och börjar le. Hmmmmm här någon stans börjar jag starkt tvivla på min son och på hans kompis. Båda säger samma sak men ingen av dom kan hålla sig från att le och skratta. Min teori är att grabbarna har först bara tagit en och smakat och sen troligtvis fortsatt och vipps så va kakorna slut.......jaja det är bara att skratta och gilla läget, barn e barn och lite kul har vi ändå haft :-)<3<3<3

Åh jösses, igår ringer min sambo och berättar att han är på väg hem från tatueraren. Jag frågar om allt har gått bra och om han är nöjd, och det var han sen börjar han skratta. - vad skrattar du åt? - sitter du? ?- mmmhmm! - jag har bokat en tid till dig så nu e det dax........-DU GJORDE VAD? jaha så om några veckor är det dax för mig att göra min första tatuering och jag är sjukt nervös. Men vadå du har ju fött barn. Det är det dummaste jag hört! Där hade jag ju inget val, barnet skulle ju ut vare sig jag ville eller inte.....en tatuering kan man ju välja att hoppa över och hade det motivet som jag ville ha funnits i gnuggis så hade jag valt det :-) äh det blir nog bra :-) <3<3<3