Låter det från dom mest tokiga håll. En vecka har barnen gått på dagis och nu e det fullt krig. Bakterier skjuts från alla tänkbara håll och jag kommer på mig själv att jag står och håller andan. Som om det skulle hjälpa! Typiskt men sånt som kommer med dagis    Bara att gilla läget. 

Jag har äntligen kommit åt en dator, så nu kanske bloggandet blir lite snyggare.

Tidigare har jag bloggat från mobilen och surfplattan och hela texten på inläggen har blivit helt hoptryckt.

Just nu håller gubben och barnen på att tömma tv bänken. I dag kommer nämligen en man och ska spackla våra väggar inför tapetseringen som blir im!

Äntligen    som jag har väntat!!!

Ska försöka få upp lite bilder på resultatet (om jag e nöjd dvs) rummet kommer att vara grått. Åh va ovanligt sitter ni som känner mig och tänker. Nä det kanske inte e så ovanligt men det är det jag trivs med    Bakom tv bänken och hela den väggen så kommer det bli mörk lila....HAHA vad säger ni nu, lollsan kan faktiskt ha lite färg oxå ;)

Nähäpp dax att göra sig klar inför dagen och dagens service av kropp och knopp.

Kram       

Torsdag och dagarna bara flyger iväg. I morgon har jag ett läkarbesök bokat. Jag fick hela 90 minuter för mig själv för att försöka hitta lite fel :) japp jag erkänner något e fel =P. Om min kära mor läser detta inlägg så får jag snart ett samtal! I hennes värld så berättar man inte ens öppet att man tagit en värktablett haha. När jag nu ändå hängt ut min mamma så kan jag ju lika gärna berätta hela historien. För några månader sedan så hade jag en sån där skit dag, jag hade sovit dåligt, stressig morgon. Barnen va inte på topp, ja ni förstår säkert. Jo så jag skrev en FB status som va typ " ont i huvudet och en dålig natt så nu tar jag en tablett och går och lägger mig" oj oj mobilen ringer och det är mamma. Direkt när jag svarat så hör jag på hennes ton att det är något. Konstigt det där egentligen att det oftast bara räcker med ett par ord för att höra vilket humör personen e på :) jag frågar direkt vad det är som hänt. Får till svar att, jag tycker inte du borde skriva sådär. Vadå sådär? Ja att du tagit tabletter och ska nu sova. Nä hä varför inte. Nä jag tycker inte att alla behöver veta att du tar tabletter. MEN snälla mamma det är 2000 -talet och man säljer värktabletter på Ica. Så jag troooor nog inte att andra tycker att jag e konstig som tar en alvedon mot min huvudvärk. Haha ja ibland blir man förvånad :) så samma med det här, det är nog inte bara jag som går till läkaren mamma ;) På tal om mamma så ska jag ringa henne nu för att beställa bröd tills im. Hörs senare.

Jag förstår inte att saker ska vara så svårt. Jag har försökt nu under flera dagar att rensa ut barnens saker. Eftersom jag har några barn så har man ju samlat på sig en hel del. Många saker är helt nya. Jag har tidigare skänkt allt både till olika insamlingar och även gett bort en del till folk jag vetat behövt något. Den senaste tiden har jag suttit på lite olika sidor och själv ropat in lite saker. Vissa saker har jag blivit jätte glad över och vissa lite mer besviken över. Vad jag tycker är lite kul med olika annonser är att se människan bakom annonsen. Eftersom allt inte riktigt blev som jag tänkt med utbildningen så går jag ju bara runt här hemma. Tanken kom då att varför inte själv slänga upp lite annonser. Jag har ju som sagt en hel del. Fram med kameran och klick klick så va det klart. När jag sedan ska ta fram bilden för att lägga upp på olika sidor så tar det stopp. För att komma fram till bilderna så måste jag först.gå förbi massa minnen. Både roliga och några lite mindre roliga. Tankarna flyger iväg och det slutar med att jag stänger ner och går och gör något annat. Varför är det så att vissa saker framförallt (i mitt fall) barnens saker är så svårt att skiljas från? Det är ju bara saker. Varför är det lättare att ge bort i stället för att ta en symbolisk peng. Tycker folk att jag är snål som tar betalt eller är det okej? Ja många tankar hinner man med när man går hemma hela dagarna.
Nä hä nu fastnade jag här i stället och klockan drog iväg. Dax att umgås med barnen och se till att dom får något i magen :)

<3<3<3

Ja jösses min "lilla" 2-åring har kommit in i en period där hela världen rasar ihop om hon inte får som hon vill. Jag ska försöka förklara en känsla och jag tror att dom flesta föräldrar någon gång känt likadant. Igår va första dagen på dagis på 12 eller 13 veckor. Bara det i sig va jobbigt för den lilla. Klockan börjar närma sig 19.00 och jag har kämpat med hennes "vet inte vad jag vill, men vill allting" humör i några timmar. Eftersom jag nu tyckte att det va bra tid för henne att somna så fixar jag hennes välling och hon skiner upp som en sol. Så här långt är vi överens! Blöj byte, ansikts tvätt och tandborstning check. Hämtar upp vällingen och går mot sovrummet........och där tar det stopp!! Natalie tänker minsann inte sova utan typ bryter ihop. Kastar sig bakåt, gapar, skriker och tårar rinner. Känner först att guuu vad e det som händer och snabbt Sätter jag ner henne på golvet. hon springer snabbt ut från sovrummet med ett leende på läpparna, tills hon kommer på att hon glömde vällingen. När hon kommer tillbaka för att hämta vällingen så säger jag vill henne att nä vällingen får du bara i sängen. Nu kommer själva poängen med detta långa inlägg. Som en knapp tryckning faller denna lilla söta 2-åring till golvet och börjar hysteriskt skrika. Hon t o m börjar sparka med benen och vifta med armarna och jag tänker denna gång att såhär gör ju 5-åringar. Vad e det som händer. Nu kommer den här konstiga känslan att jag börjar le och små fnissa samtidigt som jag känner en stark smärta i bröstet. Jag VET ju att hon måste sova för att hon är sååå trött och det är därför hon får utbrott men samtidigt brister mamma hjärtat av att se henne så ledsen. Tänk att man kan bli så splittrad känslomässigt men samtidigt så är det väl det som är lite tjusningen med att ha barn :)

<3<3<3

Det va en kommentar som fick mig att bokstavligen flyga upp ur sängen. Ögonen är röda som tomater, håret ser värre ut än svinto och balansen är helt ur funktion. Jaja jag e uppe iaf och kaffet är på g. Idag ska barnen vill dagis för första gången på mer än 10 veckor. Känner redan nu att det kommer att bli en utmaning att lämna iaf 2 av 3. Jag får göra som vanligt, slänga på mig masken och visa mig "stark". Nu är cirkusen igång och jag ska hoppa upp på tåget och åka med.
Hörs, syns lite senare ;)

Så känns det med ganska mycket just nu. Det va bra länge sedan jag skrev sist och om jag ska skriva om allt som hänt sen sist så lär ju hela sidan braka ihop :) så för eran och min skull hoppar jag över det! Just nu sitter jag i mina favvo mjukisar under en varm och go filt. Ljusen är tända och en varm och ny bryggd kaffe står och ryker framför mig. Barn och bonus barn snusar gott från olika sängar och ett stilla lugn ligger utsträckt över hela hemmet. Tankar, funderingar och planer snurrar runt och just nu, här i soffan under min filt känns det mesta inte helt möjligt :)

<3<3<3