Igår blev min "dunder och brak" dotter 3 år.

Varför jag uttrycker mig så är mest sättet hon kom på

Graviditeten var inte planerad och när jag började förstå att vi skulle bli en 5 barns familj så såg jag henne rullades ut i kuvös.

Det tog 4 dagar innan jag fick se denna lilla varelse.
Mötet med henne första gången känner så konstigt.
Jag fick varken hålla henne eller ta kort på henne.
Personalen hade tagit ett fotavtryck som jag fick med mig upp till avdelningen.
Det fotavtryck sov jag med under hela natten tryckt mot mitt bröst.

Läkaren kallade det tur, jag kallar det mening

Den kvällen du kom min älskade ängel höll jag på att förlora livet.
Mina känslomässiga ärr finns kvar dom är inte bearbetade utan bara undan tryckta


Jag ångrar inte den dagen du förändrade mitt och din pappas liv och jag skulle definitivt göra om allt bara för att få en ängel som du.

<3