Visade sig vara ett stort misstag!

I rensningen så bestämde vi oss för att kasta några saccosäckar.

Vi hade tre och en var som ny förutom att den inte var lika "fluffig" som den var från början.

Vi bestämde att föra över lite kulor från dom som ändå skulle slängas till den, som vi skulle behålla.

Lättare sagt än gjort kan jag säga

Dom små j**la kulorna flög överallt.
Dom blev tom statiska, dom satt som fastklistrade på fingrar, kläder och fötter.

När saccosäcken som vi skulle behålla va fylld så var det lika bra att sy igen den.
Barnen hade redan varit framme och sniffat, likt en hund på ett grisöra.

Nu kommer min briljanta idé att varför inte fortsätta sy när maskinen ändå är framme.
Det va ju så kul sist jag sydde dynan till vagnen.

Fram med tyg som jag hittat i en låda tidigare under dagen.
Tanken är att sy en jätte kudde till äldsta barnens rum.

Bilden av den färdig kudden får mig att le tills jag vänder på tyget och ser...

Öh
wtf.

Pill, pill
skruva lite här, skruva lite där
kolla i boken.
pilla lite till
och hej vad det går igen
vänder på tyget...

Haha Haha (frustrerat skratt )

När denna procedur upprepat sig ca 8 gånger så ger jag upp för idag
jag går till köksskåpet och tar fram min kopp jag köpte på liseberg

Koppen rymmer 7 dl vätska och den är nu fylld med Kaffe.

koppen är köpt så att barnen ska veta när mamma vill vara lite ifred ;)

Härlig lördag till er alla

kram <3

Är tydligen det som händer idag

När jag kom hem igår från shopping turen så möttes jag av ett berg i hallen.

Gubben hade fått något ryck och tyckte att vi ska rensa.
Bra absolut, men inget som jag va inställd på.
Jag kan ha så stor separationsångest för vissa saker.

Visst vet jag att en nalle bara är en nalle, men sjukt nog känns det taskigt att bara kasta iväg den.

Barnens saker är nog värst.

Åh den där fick hon när hon..
Den där hade han när..
Den fick hon av..
osv osv

När det kommer till rensning så blir det lite av terapi för mig.
Jag vet att jag har haft problem, jag har fortfarande men inte lika stora som förr
jag är en shopaholic.

Många gånger skämtar jag och mina vänner om det, men det är sant

jag har 3 fulla och rensade garderober med nya kläder och saker.
Många plagg har mina barn redan växt ur.

Där mina vänner har ni anledningen till att jag hatar att rensa.
Varje gång jag rensa så blir jag påmind om att jag har/haft problem.

Jag vet att jag måste ta tag i det.
jag får inte in mina kläder för att det är så fullt.

Men som med alla problem så är steget stort och det är lätt att hitta inledningar till att varför man inte kan börja!

Nu sitter säkert någon och tänker, men vadå det är väl bara att sluta och handla.

Tänk om livet va så lätt ;)
bara sluta röka
bara sluta dricka
bara börja träna
bara flytta
Bara sluta med droger
bara sluta ljuga
bara sluta handla

Alla dessa har enligt mig några gemensamma saker och det är bla beroende och ens egna spärrar.
Så nä jag kan inte hålla med om att det är bara.

Det är lätt för personer som står utanför att tycka och tänka, men för personen som är mitt uppe i ett "problem" så kan murarna kännas väldigt höga.

Jag kan absolut också ibland tycka att det är väl bara.
Men med åren som gått, mitt egna problem och när jag sett några av dom ovanstående problem på nära håll.
Så har jag lärt mig att det inte är bara!

så till man själv står där så är det lätt att döma.

Oj blev ett långt inlägg om att vi ska till tippen

haha

men det bjuder jag på ;)

Hörs kanske lite senare om just du är intresserad

<3