Just nu sitter jag i min dotter Emmas rum.
Jag sitter här för att försöka komma på hur jag ska kunna fixa till rummet så att det blir mysigare.

Emma bor ju hos mig heltid och hon spenderar mycket tid i sitt rum både själv och med vänner.

Hon har fastnat för temat London och det är ju självklart något som jag tycker vi ska gå efter
Dock valde vi att utgå från rosa tema vilket inte var så smart.
Hon delar ju rum med sin bror!

Både jag och Emma gillar ju dessa saker så vi vill ju inte skicka iväg dom heller.

Att det ska vara så svårt!!!

<3

Tisdagen är här och solen skiner men på insidan känns det som en regnig och mulen dag.

Eller nja kanske inte dag eftersom den precis börjat, men morgon iaf.

Idag blev det Peter som fick lämna barnen på förskolan.

Igår när jag lämnade så blev Natalie som vanligt helt hysterisk.
Hon grät och grät och det slutade återigen med att jag lämnade förskolan i tårar.

I morse ville hon inte ens gå till förskolan, hon började gråta redan hemma.
Det är så jobbigt att se sitt barn så ledsen.
Jag känner direkt skuldkänslor att jag "lämnar" bort henne när jag ändå är hemma.

Det hade nog varit en annan sak om jag haft ett jobb att gå till.
Då måste jag ju ha hjälp med tillsyn av barnen, men att jag är hemma så behövs ju tekniskt sett inte någon hjälp.

Jösses jag lämnar ju inte ens in barnen på lekhuset på affären just pga att någon annan kanske behöver platsen mer.

Mina tankar är lite att eftersom jag valt att skaffa mig alla dessa <3 -an så ska ju jag också ta hand om dom.

Nu sitter jag absolut inte och säger att folk som tänker eller gör annorlunda gör fel.
Alla gör ju som man själv vill eller tycker. Vi är ju alla olika och tur är väl det ;)
Nu pratar jag bara om mina tankar
Jag vet att barn behöver vara med andra barn, lika så vi vuxna med andra vuxna.
Men jag har så svårt att ta plats.
Tänker kanske för mycket på alla andra.

Jag ska kanske också tillägga att jag va ett sådant barn som lämnades först och hämtades typ sist.
Mina föräldrar jobbade båda på kontor och hade arbetstid fram till 17:00
Jag tog ingen skada av det men dom hade som sagt inget annat val.

Ja, nä fy jag och mina tankar
Nu är iaf barnen på förskolan och jag sitter här i tystnaden.
Borde kanske göra något så att tankarna flyger iväg på annat
Just nu är det Natalies blick och tårar när Peter bär iväg henne ner för trappan som maler i huvudet.

Finns det någon mer som känner igen sig i detta problem?

Vore skönt att höra att man inte är ensam.

Ha en bra dag mina vänner

<3